Stickning vs sömnad, 2-1?

Jag antar att många som stickar tycker att en av de tråkigaste sakerna med stickning är att repa upp och göra om för att något har blivit fel. Det är för all del trist, men samtidigt är det nog en av stickningens stora fördelar. En hantverksform som låter en göra färdigt en sak, upptäcka att det inte blev så bra och gå tillbaka och använda samma material till en helt annan sak, ofta utan materialförluster, det är ju inte så dumt. Där känner jag att sömnad ligger i lä. Eftersom jag inte är särskilt bra på att sy har jag ofta klippt ut något och börjat sy, för att sedan upptäcka att tyget inte alls passar till det jag ville göra eller att jag valde fel storlek, eller också har jag sytt färdigt plagget efter bästa förmåga, men eftersom den förmågan är begränsad går plagget inte att använda offentligt utan att skämmas. Visst kan man mixtra med en misslyckad klänning så att den blir en okej kjol eller nåt, men inte utan visst spill. Stickning är så att säga lite mer lämpat för oskickliga perfektionister.

Med detta sagt är jag trots allt ganska nöjd med min sömnad på sistone, jag hoppas kunna förevisa ett par alster mycket snart.

Fler souvenirer

Strax efter min resa till Amsterdam var jag ute och reste igen, denna gång till England. Vid tidigare Englandsbesök har jag spanat in Loop i London, som är en mycket fin affär där man hittar en massa garner som här i Sverige bara finns att köpa på nätet (om ens det). Under den här resan var jag dock inte i London, däremot i Oxford, där det finns en supermysig liten butik vid namn Darn it and stitch. Jag hade kollat upp den i egenskap av garnbutik, men det visade sig att de hade fina tyger och söta sybehör också. Allt var väldigt fint ordnat, till exempel hade de stuvbitar av tyg som inte låg i ett oordnat trassel, utan som var vikta, ombundna med band och prydligt travade i en låda.
Från detta trevliga ställe köpte jag alltså med mig ett par souvenirer: en härva garn från Oxford Kitchen Yarns, en lokal färgare (vilket ju hörs på namnet) och lite rött bomullstyg. Jag har nämligen insett att jag  nästan bara har gröna och blå tyger hemma, och tänkte försöka variera mig lite. (Tyget är lite mörkare och mindre rosa i verkligheten.)

Apropå tyger och sömnad har jag sytt färdigt min Plantain t-shirt och är riktigt nöjd. Bild kommer nog någon annan gång, just nu ligger den i tvätten. För att hålla mina föresatser för me-made-May behöver jag sy ett plagg till den här veckan, och det är faktiskt på gång. Fortsättning följer!

Kalas

I skrivande stund är jag på väg hem från ettårskalaset för stickpodden Rätt avigt, som jag rekommenderar alla att lyssna på. Jag har lyssnat sedan starten och blev lite starstruck över att få vara med och lyssna när de spelade in ett avsnitt på kalaset.

Förutom inspelning, kaffe, tårta och umgänge fanns det också workshops att delta i, så jag övade på lettiska flätor. Jag har gjort sådana någon enstaka gång förut, men nu fick jag dels öva, dels fick jag några idéer om hur man kan variera flätorna.

Överlag fick jag en hel del stickpepp, och om jag nu bara fick motsvarande mängd sticktid skulle allt vara frid och fröjd.

Kjoltyg

Jag fortsätter klä mig i egenhändigt gjorda kläder för me-made-May, oftast samma gamla stickade koftor (den svarta noppiga alpackakoftan har varit mycket i bruk på sistone), men även annat. Idag kan jag återigen visa upp en kjol. Precis som den gröna härom sistens är den sydd efter eget huvud, och ni har sett den förr, men då utan mig i den.

Så här avslappnad och naturlig ser jag ut när jag poserar framför en kamera med självutlösare på morgonen innan jag går till jobbet. Ursäkta att bilden är sned och att det dessutom ser ut som om jag slår huvudet i taket, jag har ingen vidare precision i stativanvändningen. Håll till godo, jag ska försöka bättra mig.
Jag är rätt förtjust i den här kjolen, men den är lite svår att färgmatcha, för brunt, orange och rosa sticker ut lite i min garderob. Idag fick den i alla fall komma fram.

Souvenirer

Jag har varit i Amsterdam en sväng och lyckades besöka en trevlig garnbutik när jag var där. Den heter Stephen and Penelope och har en massa fina garner, Malabrigo och Madelinetosh och liknande i ett stort utbud av färger. Jag köpte dock något lokalproducerat istället: garn av ull från nederländska får från ön Texel (fårrasen heter likadant). De hade fem olika ofärgade nyanser, och jag köpte tre med avsikten att sticka något slags bredrandig kofta så småningom.

För övrigt håller jag på att läsa A Tale of Two Cities av Dickens, och roas av att stickning spelar en viss roll i historien. När det finns kapitel som heter "Knitting" och "Still knitting" bara måste man ju läsa vidare.

Oavslutat

Det går lite långsamt med alla mina projekt just nu, och jag har känt mig lite missmodig över det, särskilt med tanke på att det kommer att vara en intensiv period på jobbet framöver. I helgen har jag i alla fall kommit lite framåt med min föresats att sy.

Det här ska bli en Plantain t-shirt, vilket är ett gratismönster i pdf-format. Jag hade gärna gjort den med trekvartsärm, men det blir en kortärmad variant istället, för tyget räcker inte - det är en snutt som blev över efter en klänning jag sydde tidigare i våras. Bitarna är utklippta, men jag vet inte riktigt när jag hinner sy ihop den. Fortsättning följer!

The best laid plans

När Yll och tyll har sänkt priset på Rauma finull just när man går och funderar på att sticka sig en estnisk tröja, då är det inte lätt att vara återhållsam med garninköpen. (Jag räknar med att behöva mer garn än så här, men jag har kompromissat med mig själv lite.)

Syhörnan

Jag fortsätter använda mina egenhändigt gjorda kläder, mest koftor, sockar och de ständigt aktuella halvvantarna. Jag har också en klänning som jag har sytt, som jag brukar gå runt i hemma, men som är ganska anskrämlig och som jag därför inte tänker visa upp.
Härom dagen hade jag i alla fall en av mina hemsydda kjolar på jobbet, och fick komplimanger av två kollegor för den. Till den hade jag dessutom en kofta jag har stickat, detaljerna syns inte på bilden, men det är en Audrey in Unst i alpacka. Supermjuk, supervarm men tyvärr supernoppig. Mer om den en annan gång, kanske.

Jag har ännu inte kommit så långt med mina föresatser att sy, men jag har i alla fall fått hem ett litet bord som har fått bli sybord. Att ha symaskinen uppställd jämt kommer kanske att främja mina ambitioner lite grann i alla fall.

På stickfronten är jag nästan färdig med kroppen på Siri-koftan och ska övergå till ärmarna så snart jag inte försöker sticka och se på ishockey samtidigt.

Första vackra dan i maj

En långhelg går mot sitt slut, och jag har varit ute på landet. I enlighet med mina föresatser har jag varje dag haft något på mig som jag själv har gjort: stickade sockar, stickad kofta och när det var särskilt ruggigt även stickade halvvantar. Jag har inte dokumenterat det hela, men jag kan bjuda på en gammal bild av koftan i fråga och ta tillfället i akt att svärma lite över den.

Det här är Jackson Creek Cardigan av Glenna C, som gör härliga koftmönster med massor av flätor. Jag stickade min i Kampes tvåtrådiga i en färg som jag tror heter åskblå, en riktigt härlig blå färg, färgad på grått garn så att det blir fina skiftningar. Bilden ovan togs för snart två år sedan, när koftan var ny (och den togs i samma sommarstuga där jag tillbringade helgen, mycket passande), men jag vill påstå att den inte har noppat ett dugg utan ser likadan ut nu. Jag tycker om passformen och den är varm nog att ha mitt i vintern men inte för varm för att använda kyliga sommarkvällar, i alla fall om man befinner sig i Sverige. Det är helt enkelt min favoritkofta, måttstocken för alla framtida koftor.
Idag var dock vädret sådant att man börjar fundera på att lämna hemmet utan ylle på kroppen. Vi får se om det verkligen kommer att hända.