fredag 26 juni 2015

FO: Siri

Härom dagen stickade jag alltså färdigt koftan Siri, och jag är mycket nöjd, även om den nog kommer att vara för varm ett bra tag framöver.

Som jag har skrivit tidigare kommer garnet från Fjällbete och är väldigt mysigt. Knapparna är ur min mammas gömmor, därifrån kommer knapparna till alla mina koftor än så länge, och jag brukar inte bestämma antal knapphål förrän jag har rotat igenom påsarna efter passande knappar och fastställt hur många det finns. De här fanns det sex av.
Jag gjorde några små ändringar jämfört med mönstret: lade upp färre maskor under ärmarna för att få en lite smalare kofta, minskade lite i midjan och ökade förstås sedan igen, och gjorde två räta/två aviga i resåren istället för vridna maskor som i mönstret. Jag borde ha haft större stickstorlek i oket än i det slätstickade partiet, eftersom mönstret i oket drar ihop stickningen lite - det syns på bilderna att det slätstickade bubblar sig lite. Lite lirkande vid nästa tvätt borde kunna lösa problemet.
Mycket nöjd, som sagt, men nu står somrigare projekt på tur.

tisdag 23 juni 2015

Sockplaner

Ikväll har jag stickat färdigt Siri (bilder kommer en annan dag; jag har förresten inte fäst trådarna eller sytt i knapparna men räknar koftan som färdig ändå) och i enlighet med mina regler kan jag nu påbörja ett nytt projekt parallellt med Featherweight-koftan (som växer i ganska god takt). Jag är väldigt sugen på att låta det nya projektet bli ett par sockar.

Jag börjar bygga upp ett bra lager sockar, och fler ska det bli. Jag har förstås haft raggsockar förr, men den här sorten är något annat. De är tunna nog att ha i vanliga skor men varma nog för kyliga sommarstugegolv, och de är så pass tjocka att de är snälla mot fötterna om man ska gå långt. Jag tror att de kan komma väl till pass vid fjällvandring.
Sagt och gjort, nu åker strumpstickorna fram!

tisdag 16 juni 2015

WIP: Featherweight

Jag har haft nästan löjligt mycket att göra på sista tiden, och semester (eller för den delen sovmorgon) står högt på önskelistan, men det finns några saker till som måste göras innan det är dags för det. Mitt i allt har jag i alla fall lyckats börja på en ny kofta - en enkel raglan som tur är, annars tror jag inte min hjärna skulle klara av den. Det här är början på min Featherweight.

Historien bakom det här projektet är som följer. För ett tag sedan (ett år? två?) köpte jag till nedsatt pris en härva Drops Lace i denna fina färg, som jag tycker är tegelröd men som tydligen heter vinröd. Jag kunde inte tänka mig att sticka något annat än en sjal i så tunt garn, men jag hade ingen särskild sjal i åtanke och inget särskilt sug efter projektet, så garnet fick ligga och vänta. Nyligen kom jag på att jag ju faktiskt länge har önskat mig en tegelröd kofta, att det finns koftmönster skrivna för så här tunt garn och att man då bara behöver ungefär 800 meter, alltså en härva, för min storlek. Featherweight kändes som en enkel och fin modell.
I samma veva började det talas om en ny omgång av något som jag lite halvt om halvt följde förra sommaren, men utan att delta, nämligen en Outfit-along som ordnas av Andi med bloggen Untangling knots och Lauren med bloggen Lladybird. Tanken är att man under loppet av två månader ska sy till exempel en klänning och sticka en kofta eller tröja för att få en komplett outfit. På sina respektive bloggar går de igenom specifika mönster, men man kan delta med vilka projekt man vill.
Jag fick för mig att det vore kul att ansluta mig med den här koftan och sy en klänning som skulle passa till. För att kompensera för det vansinniga i att sticka en kofta i så här tunt garn valde jag en enkel klänningsmodell som jag har sytt en gång tidigare, nämligen trikåklänningen Lady skater, och för att matcha (eller snarare för att inte behöva matcha) de ganska speciella och svårfångade skiftningarna i garnet valde jag ett tyg i neutrala färger, om än med ett ganska framträdande mönster.


Jag kommer nog att vara borta från min symaskin en hel del i juli, så jag ska ta itu med klänningen ganska snart, och planerar att ta med stickningen på semester. Det blir nog en bra sommaroutfit av det här när jag är klar.

tisdag 9 juni 2015

Ärmar, min nemesis

Jag har mycket på jobbet nu och är ganska slut, men kvällarna rymmer lite tid för tv och stickning, och på så sätt har jag blivit klar med ärmarna på min Siri-kofta och har nu bara knappslåarna och halsringningen kvar. Varsågoda, här är bildbevis.
Ärmar är inte min favoritbit av koftstickning, och jag har flera mindre lyckade ärmpar på mitt samvete. Låt mig förklara.
Jag har ett problem som jag har förstått att jag delar med många, nämligen att mina aviga maskor är lösare än mina räta, så att stickfastheten skiljer sig åt beroende på om jag stickar runt eller fram och tillbaka. Jag gillar att sticka koftor, och eftersom många verkar vilja undvika att sticka koftor i delar och sy ihop dem finns det en massa koftmönster som är skrivna på så vis att ärmarna stickas runt - medan kroppen förstås stickas fram och tillbaka. Det här ställer till det för mig. Jag har en lila kofta som visserligen blev mycket bra till sist, men där ärmarna först höll på att bli löjligt små och jag fick repa upp dem och gå upp en storlek i stickor. Jag har också en grå kofta där jag inte gick upp en storlek, utan försökte sticka lite lösare på ärmarna istället, vilket dessvärre ledde till att jag stickade olika mycket lösare på de två ärmarna, så att de nu är olika vida.
Jag har en röd kofta där inte stickfastheten är boven, utan jag var mest bara inkompetent när jag skulle mäta ärmlängden. Följaktligen skiljer det ungefär en centimeter på ärmarna, och eftersom de har ett flätmönster är det inte bara att repa upp mudden och sticka om, utan jag måste då repa upp hela flätmönstret. Orka.
Förmodligen borde jag lösa det genom att lära mig sticka båda ärmar på samma gång, men tills jag tar itu med det kan jag i alla fall glädja mig åt att Siris ärmar verkar vara i god ordning.

lördag 6 juni 2015

FO: Estniska vantar


Äntligen har jag stickat färdigt något! Mina estniska vantar, Maimu's mittens, är färdiga till sist.
Flerfärgsstickning tar väldigt lång tid för mig, delvis är det nog för att jag hela tiden måste titta på stickningen för att mönstret ska bli rätt, vilket gör att jag inte kan sticka framför tv:n eller medan jag läser.
Garnet är Rauma Finullgarn, som jag verkligen gillar för flerfärgsstickning eftersom det finns i så många fina färger, och eftersom det är lite strävt så att flotteringarna på baksidan filtar ihop sig lite och blir som ett foder snarare än som en massa trådar. Det grå garnet tog slut när jag var nästan klar, så toppen och tummen på den ena vanten är stickade med mörkgrått tvåtrådigt garn från Solkustens spinnverkstad. Tur att mörkgrått garn är väl representerat i mina gömmor.
De här vantarna blev lite för korta för mig, och jag funderade på att repa upp minskningarna och sticka dem lite längre, men med tanke på hur många par vantar jag redan har är det nog nyttigt för mig att ge bort de här istället. Någon vän med kortare händer kan alltså förvänta sig en present så småningom.

tisdag 2 juni 2015

Mission accomplished, nästan

Maj är över, och vän av ordning frågar sig förstås om jag lyckades med mina föresatser för me-made-May. Svaret är nästan. Jag lyckades varje dag använda något jag hade gjort själv, men jag blev inte riktigt klar med de två plagg jag hade tänkt sy: det andra i ordningen blev klart först ikväll. Låt mig presentera: Kjolen!
Ursäkta att jag ser så bister ut på bilden, jag är jätteglad, jag lovar!
Den här kjolen är huvudsakligen sydd efter samma egenhändigt konstruerade mönster som min illgröna kjol och min brunorangerosa kjol. Det är en rak modell med ett veck fram och ett bak, och jag trivs mycket bra med formen: jag tycker att den passar min kroppsbyggnad (också ganska rak) och mina vanor (jag cyklar mycket, vilket gör att snäva kjolar blir obekväma och vida kjolar blåser upp eller fastnar i ekrarna).
Tyget är en före detta gardinkappa av okänt material, jag gissar på Läskig Syntet. Det fransar sig till förbannelse och är lite kliigt, så jag fodrade linningen med bitar av ett gammalt örngott.
Samma örngott fick bli fickor - jag har tidigare bara gjort utanpåfickor, men nu provade jag isydda fickpåsar eller vad det nu heter på fackspråk. Det ser mycket proprare ut (fast kanske inte på insidan). Det kombinerade helhetsintrycket av den här raka modellen och den grågröna färgen blir att det ser lite ut som en uniformskjol som skulle platsa på en gränsvakt någonstans i östeuropa, men det behöver väl inte vara en dålig sak?