fredag 15 januari 2016

Det som håller mig varm

Jag är ibland ganska frusen av mig, så det är mycket lämpligt att jag har en hobby som går ut på att tillverka saker som håller mig varm. Vädret just nu är sådant att hela kafferaster på jobbet kan ägnas åt att ge varandra tips på varma kläder. Jag tror att jag har hittat det bästa sättet att hålla fötterna varma (valfria yllesockar och fodrade stövlar), på halsduks-/sjalfronten hör min Duke St. Shawl i brun merino till det tunga artilleriet, och jag har en mössa som inte har gjort mig besviken hittills.

Jag vet inte om dess förträfflighet beror på garnet eller mönstret. Garnet är Osprey från Quince and co., som jag köpte i London för ett par år sedan. Det är tjockt och stunsigt, och jag skulle gärna sticka i det igen (en kofta i det här garnet skulle ge vintern en match!), men det finns inte att köpa i Sverige så det har inte blivit av än. Mönstret är gratismönstret Graham, där man stickar vartannat varv räta maskor och vartannat varv en rät, en avig, och jag har fått för mig att den lite bubbliga eller gropiga strukturen håller kvar mycket luft, och det är ju som bekant luften i och mellan kläderna som isolerar. Dessutom gör kombinationen garn/mönster att mössan är tät och skyddar bra mot blåsten.
Vantarna är fortfarande mitt sorgebarn. Där duger bara mina fodrade skinnvantar när det är så här kallt, inget hemstickat funkar. Idag provade jag med halvvantar i alpacka under flerfärgsstickade (och därmed i princip dubbla) tumvantar i tjockt garn, men till ingen nytta. Jag funderar på att sy ett par vantar i ulltrikårester och ha som innervantar, jag återkommer med recension om jag kommer mig för.

1 kommentar:

  1. Jag håller med, på vantfronten har jag inte hittat något som slår nålbundna vantar (gärna med fingervantar inuti). Håller på med ett par i mösterstickning nu, vi får se om de kan hjälpa till...

    SvaraRadera