FO: reflexmössa

Nu är den klar, min mössa med kant i reflexgarn. Lätt och snabb att sticka, mjuk och varm att ha på sig.

Nu syns det förstås inte på de här bilderna att det grå garnet innehåller reflextrådar. Jag borde ta en bild med blixt, en sådan där som man annars brukar försöka undvika. Eller också får ni tro mig på mitt ord.

Mina kollegor tyckte att jag borde göra en boll av reflexgarn och sätta på toppen, men jag är inte säker. Kanske senare.
Det gick åt ganska mycket av det turkosa garnet, så jag vet inte om det räcker till ett par vantar i exakt de här två garnerna, men jag har ett melerat garn också som matchar, så jag ska fundera ut någon snygg kombination och lägga upp snart.

En krånglig enkel klänning

Mitt syprojekt den senaste tiden har varit en klänning som jag inte riktigt vet om jag ska kalla enkel eller krånglig. Det började med att jag köpte en stuvbit av ett batiktyg i starka färger med glitter, säkert inte i allas smak men oemotståndligt i mina ögon. Jag visste från början att jag ville utnyttja tygets breda bårder och sy en klänning, och till slut bestämde jag mig för mönstret Laurel från Colette, eftersom jag ville ha något med enkla linjer och en rak nederfåll. Jag klurade och pusslade lite för att mönsterpassa i sömmen mitt bak, och så satte jag igång.

Den här klänningen var svårare att sy än vad man kan tro med tanke på hur rak och enkel den ser ut i instruktionerna. Det första problemet var att jag är något smalare än vad som anges för den minsta storleken, så jag var beredd på att behöva ta in den färdiga klänningen lite. Jag bestämde mig för att vänta till sist med att sy insnitten i ryggen, för att kunna justera storleken med hjälp av dem, vilket i sig känns som ett klokt beslut, men jag tänkte inte på att de skulle hamna mitt i mönsterbården, så trots den mönsterpassade mitt-bak-sömmen blev inte ryggen så snygg. Kanske hade klänningen fått bättre proportioner om jag hade tagit in den i sidsömmarna också, men där hade jag sytt i fickor för att slippa mönsterpassa utanpåfickor, så jag struntade i det.

Det andra problemet var att jag hade lite svårt med ärmarna. Jag har aldrig satt i ärmar på något annat än trikåplagg och var inte beredd på momentet att lirka in en större ärm i ett mindre ärmhål. Jag var helt övertygad om att det var något fel på mönstret och var färdig att ta fram saxen och klippa på fri hand, men tack och lov tittade jag först i en syhandbok och på nätet och blev övertygad om att mönstret hade rätt och jag hade fel. Jag är faktiskt riktigt nöjd med hur ärmarna blev till slut.

Manschetterna på ärmarna lade jag till på fri hand, liksom den lilla v-ringningen i ryggen. Det var riktigt roligt att fundera på vilken del av tyget som skulle passa till manschetterna.
Jag är ganska nöjd med slutresultatet, men jag begriper inte att det ska behöva vara så svårt att få en klänning att passa. Jag har verkligen inte standardmått, det är uppenbart. Min dröm är att hitta ett enkelt basmönster att använda när jag får tag i ett lite roligt tyg, som sitter snyggt nästan oavsett tygets kvalitet - just med tanke på stuvbitar och loppisfynd. Jag vet inte om jag ska försöka mixtra med det här mönstret, eller om jag helt enkelt ska fortsätta leta.

Inför hösten

Det gick väl sådär med mina planer för sommaren. Jag stickade visserligen den där silvergrå sjalen och har kommit ganska långt på ärm nummer två på min estniska tröja, men linnelinnet är fortfarande bara en provlapp och något av ett sorgebarn. Icke desto mindre har jag gått vidare till att fundera på vad jag vill sy och sticka i höst.
Efter en fjällvandring i augusti känner jag mig mycket motiverad att bättra på min garderob med tunna men varma kläder. Jag tänker mig tröjor i ulltrikå, och framför allt har jag stora planer på en huvtröja i ullfrotté. Jag har redan köpt ett mönster, och nu ser jag ivrigt fram emot syfestivalen för att hitta tyg där. Eventuella rester av dessa tröjor ska omvandlas till foder till stickade vantar och mössor, för ökat skydd mot vinden.
Förutom det kan jag inte med bästa vilja i världen säga att det finns några luckor i min garderob, men det hindrar mig inte från att ha planer. För det första är jag sugen på ett par flerfärgsstickade vantar, eftersom jag har så många fina mönster hemma: lettiska, estniska och mer moderna, plus en egen design som jag går och grunnar på. För det andra var det länge sedan jag stickade en tröja, och nyligen köpte jag ett garn gjort av ull och nässlor som jag gärna vill använda. Jag har funderat på tröjan Gretel, som har en fin struktur och verkar sitta snyggt på dem som har stickat den (ofta ett av mina urvalskriterier!), men det är inte hugget i sten.

WIP: en mössa som syns

Nu när min grå kofta är lite för stor för att smidigt kunna tjänstgöra som kafferaststickning har jag påbörjat ett nytt litet projekt: en mössa.

Det började med att jag fick reflexgarn i julklapp av min svägerska och tänkte att en mössa som får en att synas bättre i mörkret vore en bra idé. Jag ville inte göra hela mössan i reflexgarn, utan kombinera det med något annat, och länge tänkte jag att vinrött vore snyggt till, men sedan kom jag ihåg det här blågröna garnet som jag ytterligare några jular tidigare fick av min svärmor. Garnerna passar bra ihop i tjocklek och färg, och när mössan är klar lär jag ha tillräckligt kvar av båda sorterna för att sticka matchande vantar.

FO: en tax från en taxask

På sista tiden har jag haft flera projekt på gång, däribland ett som skiljer sig lite från de vanliga: jag har stickat en tax.

Jag är väldigt svag för taxar, och därför fick jag nyligen ett kit i present som innehöll mönster och material för att sticka en tax. Garnet var obestämd syntet och mönstret var ganska pilligt när man kom till monteringen, men den färdiga taxen är väldigt söt, tycker jag.

Nu ser jag fram emot att återgå till mer välbekanta projekt: att sticka något man kan ha på sig i mysigt ullgarn.

WIP: silvergrå kofta

Jag har börjat sticka en kofta som på vissa sätt påminner om sjalen jag stickade nyligen: jag har länge känt ett behov av en tunn grå kofta som passar till det mesta. Garnet beställde jag av Dandelion Yarns förra hösten på Syfestivalen, och när jag fick hem härvorna med posten var de precis så mjuka och fint skiftande som jag hade hoppats.

Mönstret heter Grace och är trevligt och lättstickat. Jag har precis kommit förbi okets hålmönster och har nu bara slätstickning framför mig tills jag kommer till knappslåarna. Perfekt tv-, kaffepaus- eller resestickning.