WIP: sockstickning

Det var länge sedan jag stickade ett par sockar... eller var det? Senast jag stickade ett par till mig själv var i alla fall i augusti. Nu tyckte jag att det var dags igen. De senaste var ju ganska brokiga, men de här är mycket återhållsamma.

Garnet är helt vanligt Drops Fabel i en helt vanlig grå färg. Jag var sugen på något fiskartröjeinspirerat och gjorde ganska grundlig research på Ravelry, framför allt bland gratismönstren. Av de jag hittade med ett maskantal som verkade lämpligt tyckte jag bäst om det här, som heter Shamborough Socks. Enligt mönstret ska sockarna stickas nerifrån och upp, men jag kände för att sticka uppifrån och ner, så jag läser helt enkelt mönsterdiagrammen från motsatt håll. Jag gör en hällapp med eye-of-partridge-mönster (jag har inte hittat någon svensk term för det), som jag tyckte matchade mosstickningen på sidorna fint. Det känns bra att kunna välja mellan olika tekniker och veta vad jag gillar och vad jag känner för vid ett givet tillfälle.

FO: fantastisk sjal

Efter att ha ägnat många kafferaster och tv-kvällar åt min Tailwind är den nu färdig och hur mysig som helst.

Jag stickade och stickade tills båda garnhärvorna var i princip helt slut, och sjalen blev riktigt stor och härlig. Jag är väldigt nöjd med hur färgerna passar ihop, det här var precis vad jag var ute efter.

Dessutom är garnet så mjukt och gosigt att jag är säker på att det här kommer att bli en riktig favorit.
Nu är dock mitt behov av slätstickning uppfyllt för ett tag framöver och jag har övergått till lite pilligare projekt, men mer om dem en annan dag!

Koftor, koftor

Jag är lite road av mina Me-Made-May-outfits igår och idag:

Igår röd Tonic och svart Audrey.

Idag svart Bronte och röd Audrey.
Även i övrigt har koftor behövts, men någon dag hade jag visst en kjol jag hade sytt också.
Den andra delen av mina föresatser inför den här månaden har jag släppt. Tanken bakom det här eventet är visserligen att man ska utmana sig själv lite, men maj är helt fel månad för mig att lägga på mig ett extra måste. Det är mycket att göra på jobbet och mycket att göra hemma, och det sista jag behöver är skuldkänslor över att jag inte efterlever något som jag själv har hittat på.
Med det sagt har jag i alla fall funderat lite över vilka kläder jag använder och inte, och en sak jag har kommit fram till är att jag just nu inte gillar att ha kjol, inte så länge jag måste ha strumpbyxor till. Jag har också kommit fram till att det är helt ok och att jag inte behöver försöka ändra på det utan får göra precis som jag vill. Det var väl en ganska bra slutsats?

Hur går det?

Me-Made-May fick en ganska varm start, det har visserligen varit kallt på morgnarna, men dagarna har varit fina. Flera av mina sydda plagg har fått komma till heders: min turkosa Plantain, Afternoon Blouse, en av mina trikåklänningar och mina pyjamasshorts.

Dock behövs fortfarande koftor och halvvantar, till exempel har jag använt min grå Grace och min tweediga Audrey.
Den andra delen av mina föresatser, att se över de delar av garderoben jag inte använder och åtgärda dem, har jag inte börjat med än, men det har varit en ganska intensiv vecka och jag orkade inte riktigt. Det är ju flera veckor kvar av maj, så det ska nog hinnas med.

FO: färdig mössa

Jag sade ju att det skulle gå fort att bli färdig med babymössan, och då gjorde jag ändå ett par fel som gjorde att jag fick repa upp lite.

Jag försökte hitta en lampa, burk eller vad som helst som kunde agera modell, men till slut fick jag helt enkelt använda min egen hand. Snart ska den skickas iväg till mottagaren, hoppas den passar bra lagom till hösten!

FO: hennakoftan

Jag inleder årets Me-Made-May med att ha på mig koftan som jag påbörjade i början av februari och repade upp i början av mars, och som alltså nu är färdig. Jag var rädd att jag på grund av mitt missöde skulle vara väldigt trött på den och ha svårt att motivera mig till att sticka klart den, men jag kände faktiskt inte alls så, utan höll ångan uppe in i det sista.

Mönstret innehåller instruktioner för tre längder på koftan, och jag följde instruktionerna för den längsta (det finns nog inget tillfälle när jag vill ha på mig en ullkofta men inte vill värma korsryggen) och förlängde ärmarna (av liknande anledning, fast för underarmarna).

Jag fick en trevlig överraskning när jag skulle väga den färdiga koftan för att se hur mycket garn som hade gått åt. Jag hade ett ganska stort nystan kvar av min tredje härva, men ändå visade det sig att koftan vägde nästan exakt 300 gram. När jag rotade lite i saken visade det sig att garnet inte säljs på 100-gramshärvor, som jag hade trott, utan det som styr är garnlängden (400 yards), vilket tydligen motsvarar ungefär 120 gram per härva. Jag fick alltså ganska mycket mer garn än jag trodde att jag hade betalat för, och lägger belåtet bonusgarnet till min hög med lyxiga restgarner.

Det är så skönt med lite sol och värme! Koftan blev faktiskt klar för en hel vecka sedan, och jag har haft den på mig på promenader med avsikten att ta bilder, men det har varit så kallt att det har känts otänkbart att ta av mig jackan ens en stund. Nu har vädret slagit om lite, och jag hyser en viss förhoppning att få fylla Me-Made-May med annat än ullsockar och vantar.