FO: hennakoftan

Jag inleder årets Me-Made-May med att ha på mig koftan som jag påbörjade i början av februari och repade upp i början av mars, och som alltså nu är färdig. Jag var rädd att jag på grund av mitt missöde skulle vara väldigt trött på den och ha svårt att motivera mig till att sticka klart den, men jag kände faktiskt inte alls så, utan höll ångan uppe in i det sista.

Mönstret innehåller instruktioner för tre längder på koftan, och jag följde instruktionerna för den längsta (det finns nog inget tillfälle när jag vill ha på mig en ullkofta men inte vill värma korsryggen) och förlängde ärmarna (av liknande anledning, fast för underarmarna).

Jag fick en trevlig överraskning när jag skulle väga den färdiga koftan för att se hur mycket garn som hade gått åt. Jag hade ett ganska stort nystan kvar av min tredje härva, men ändå visade det sig att koftan vägde nästan exakt 300 gram. När jag rotade lite i saken visade det sig att garnet inte säljs på 100-gramshärvor, som jag hade trott, utan det som styr är garnlängden (400 yards), vilket tydligen motsvarar ungefär 120 gram per härva. Jag fick alltså ganska mycket mer garn än jag trodde att jag hade betalat för, och lägger belåtet bonusgarnet till min hög med lyxiga restgarner.

Det är så skönt med lite sol och värme! Koftan blev faktiskt klar för en hel vecka sedan, och jag har haft den på mig på promenader med avsikten att ta bilder, men det har varit så kallt att det har känts otänkbart att ta av mig jackan ens en stund. Nu har vädret slagit om lite, och jag hyser en viss förhoppning att få fylla Me-Made-May med annat än ullsockar och vantar.