Återbruk och restprojekt

Till min stora glädje känns min hand bra igen, så jag kan börja sticka så smått (och "så smått" är ungefär vad jag har tid med för det mesta). Det finns så mycket jag vill sticka, och det gör mig gott att kunna ägna mig åt det igen, jag har känt mig ganska frustrerad under de här veckorna.
Jag har i alla fall inte varit helt syssolös. Förutom min ambition att sy lite finprojekt har jag hållit på med lite sömnad av rakt motsatt typ: återbruk och restprojekt.

Här har vi sängkläder till spjälsängen, sydda av påslakan som har blivit slitna i hörnen. För några år sedan blev tre av våra påslakan utslitna nästan samtidigt, och sedan dess har de använts till toiler, trasor och nu alltså sängkläder i lite mindre format.

Nästa restprojekt var ett par underbyxor i småbitar av trikå.

Jag fick kombinera ett blommigt och ett enfärgat tyg för att få ihop dem, men det blev snyggt, tycker jag. Mönstret är detta gratismönster.

Jag kan intyga att de är bekväma, men de har några små skönhetsfel: vikresåren och jag är inte riktigt kompisar. Jag kanske borde öva genom att sy fler par, det finns garanterat fler trikåbitar som skulle passa.
Slutligen har jag använt en julklapp jag fick förra året, nämligen en snedslåvikare/snedslåveckare, till att göra snedslå av ryggstycket på en utsliten skjorta. Det finns fler sådana, och andra lämpliga tygbitar, på lager, så det kommer nog att hända igen. Jag använde den här instruktionen.
Så pysslas det här hemma!

En skjorta!

Nu ska vi inte låtss om att jag hade tänkt bli klar med den här skjortan i augusti inom ramen för Summer of basics, utan vi ska glädjas åt att jag har sytt mitt livs första skjorta! Visserligen en kraglös sådan, men ändå.

Mönstret är Bonn Shirt från Itch to Stitch, och tyget köpte jag hos Stonemountain and Daughter på en resa till Califormien för ett par år sedan. Det syns inte så bra på de här bilderna hur det ser ut, men det är mörkblått med ett japanskt solfjädermönster ton i ton. Skjortmönstret låter en välja kupstorlek, och det var första gången jag sydde ett sådant mönster, men jag tror att det var en bra sak.

Det tog ganska lång tid för mig att sy skjortan, lite för att jag var lite småfeg inför ett så pass komplicerat projekt. Framför allt på slutet, när jag kom till knapparna och knapphålen, gick det väldigt långsamt. Min symaskin vill inte samarbeta när det kommer till knapphål, så de här är sydda med helt vanlig sicksack, och det krävde lite koncentration.

Jag är rätt stolt över att ha sytt en skjorta, och kan absolut tänka mig att sy en till i den här modellen. Sedan vore det ju roligt att sy en med krage också en vacker dag, och med ok och andra finesser. Jag använder skjortor ganska mycket på jobbet och har nyligen gjort mig av med ett par som jag har slitit ut, så det finns utrymme i garderoben för ett par nya.

WIP: Fireside pullover

Min andra pågående stickning, som alltså har lite högre prioritet när min hand känns bättre, är Fireside pullover av Jane Richmond. Jag blev lite kär i den bruna versionen på Ravelrysidan när jag läste om den på hennes blogg här, och bestämde mig för att göra antingen en tegelröd eller en vinröd tröja med knäppt krage. Nu blir den vinröd, eftersom det var den färgen på garn som jag först fick tag i, och jag tror att den kommer att bli jättefin.

Förra vintern använde jag knappt mina varmaste koftor och tröjor eftersom jag var alldeles gravidvarm, men nu känner jag mig peppad på tjock och gosig ull. Hoppas att min hand skärper sig så att jag kan sticka klart den här snart!

WIP: prickiga linjer

Det här är det ena av mina två pågående stickprojekt just nu, och det lär dröja innan något av dem blir färdigt, för jag har fått ont i tummen i vänster hand (en sena, kanske?) och försöker skona den så mycket som möjligt.

Det här är mönstret Prickiga linjer från projektet Dela vantar som Hemslöjden i Skåne ordnade, och där finns väldigt många andra fina vantar också. Framför allt gillar jag de lite geometriska, grafiska mönstren, som Regnbågsvantar och Annikas hit o dit. De här ville jag gärna göra i två näraliggande färger, jag tycker att det kan vara snyggt med låg färgkontrast ibland.
Av de två pågående projekten (det andra är en tröja som jag inte har några bilder av ännu) är det här lägst prioriterat de få gånger jag vågar utsätta min tumme för belastningen att sticka, eftersom jag inte har tänkt behålla de här vantarna själv och inte heller vet vem som ska få dem, jag stickar dem bara för att de är fina. Tröjan är jag mycket mer sugen på att färdigställa och använda.
Istället för att sticka försöker jag sy lite mer, men det är ju som bekant en mindre portabel hobby, och mindre kompatibel med tv-tittande. Min ambition (delvis föranledd av omorganisationen i somras) är att använda en del fintyger som jag har sparat på och inväntat rätt projekt för, respektive att sy projekt jag har planerat och köpt tyg till, men dragit mig för av någon anledning. Jag tror inte att det här kommer att gå fort, men trägen vinner.

FO: Flax Light

Den här tröjan är nu färdig och sonen har redan använt den, så var det alltså med det där att inte passa förrän nästa vinter.

Jag är väldigt nöjd med den, jag tycker att gradienten blev fin och båda garnerna är mjuka och sköna. I efterhand när jag vägde den färdiga tröjan och de garner som blev över visade det sig att jag inte hade behövt köpa det mörkblå nystanet, det grå hade räckt till, men jag använde i alla fall mer garn än jag köpte, och jag tror att det blev snyggare så här.

Påfyllning i t-shirtlådan

Det är mycket randigt nu. Förutom de två randiga stickningarna jag nyligen har visat upp - koftan till mig och tröjan till sonen (som nu är färdig) - har jag dessutom sytt en randig t-shirt. Tyget köpte jag förra hösten från Andersson och Hjalmarson, samtidigt som det lila tyget som jag sydde en gravid-t-shirt i. Det är återigen deras bomullsribb, som är väldigt mjuk och skön, och ekologisk är den dessutom.

Mönstret är den kortärmade Tonic tee, som jag också använde för min lila variant, men nu förstås utan anpassning för gravidmage (men fortfarande med sju extra centimeter på längden). Jag valde en storlek större än den som rekommenderas för mina mått, eftersom jag föredrar den passformen just nu.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök att matcha ränderna i sidorna men misslyckades kapitalt, men det är del väl knappast någon som tänker på, och mig gör det inget. Huvudsaken är att det här är en skön och trevlig vardags-t-shirt som jag vet att jag kommer att använda mycket.

WIP: Flax Light

Jag fortsätter sticka till knodden, förtjust över att kunna använda upp restgarner och enstaka nystan så länge han är så här liten. Nu håller jag på med tröjan Flax Light i (mestadels) rester av Sandnes Lanett och Dandelion Rosy Sport.

Det grå och det vita garnet är rester från Glittertind, de olika turkosa tonerna är rester av Dandelion Yarns garnklubb som jag stickade en sjal av, och det mörkblå är ett nystan Sandnes Lanett som jag köpte till för att jag tyckte att det vore snyggt som avslutning på gradienten. Det är ju ett inte helt okänt fenomen att det som börjar som ett restgarnsprojekt lätt kan sluta med att man köper mer garn, men ett 50-gramsnystan är väl inte så blodigt.
Mönstret är gratis och finns i alla storlekar från baby till vuxen. Det här är storleken 1-2 år, så jag räknar inte med att tröjan kommer att passa den här vintern, men däremot nästa. Vi får se om det stämmer!

FO: randig kofta

Min randiga kofta i lyxgarner blev färdig i början av september, och nu har jag äntligen fått tillfälle att ta ordentliga foton. I lördags fick den följa med på garnmarknad i Lövstabruk och bli förevigad vid herrgården.

De flesta kommentarer jag har fått medan jag höll på med den här stickningen har varit på temat "häftigt garn" eller "intressant", vilket jag tolkar som att folk inte nödvändigtvis tycker att den är direkt snygg. Det struntar jag förstås blankt i, för själv tycker jag att den är snygg, även om den kanske är lite svår att kombinera med andra färger. Bäst funkar den nog med svart och grått, som här.

Garnerna kommer alltså från tre olika färgare: det mörkgrå är från Manduzana, det spräckliga är från Limmo design och det gulgröna är från Moods of colors. Det roliga är att de matchar varandra så väl, fastän de är färgade av tre olika personer: de mörka bitarna av det spräckliga garnet är ton i ton med det mörkgrå, och de gulgröna spräcklorna matchar precis garnet från Moods of colors.

 Som jag skrev förut så är koftan baserad på mönstret Grace, men översta delen - ner till där man delar av för ärmarna - är omgjord eftersom masktätheten blev väldigt annorlunda i slätstickning jämfört med originalets spetsmönster. Någonstans har jag högst rudimentära anteckningar om hur jag gjorde, som jag ska se till att spara i en form som jag kommer att begripa om jag någon gång i framtiden vill sticka en vanlig slät kofta i den här modellen igen. Och det kan jag verkligen tänka mig att jag kommer att vilja göra, för jag tycker om den!

Uppdatering om små saker, de första sex månaderna

Nu när min lille knodd nästan har uppnått sex månaders ålder börjar det bli dags för en utvärdering av kläderna jag stickade och sydde till honom innan han föddes.
Det första jag stickade var ju en liten Puerperium Cardigan. Den modellen är tänkt att passa alldeles nyfödda barn, upp till sex veckors ålder. När det visade sig att min son vägde 4,6 kg vid födseln blev jag orolig att koftan redan skulle vara för liten för honom, men det var den inte, den passade men var lite kort i ärmarna (och om jag inte minns fel var ärmarna lite kortare än de skulle vara enligt mönstret eftersom jag hade fått slut på garn). När han var ungefär fem veckor blev vädret alldeles för varmt för yllekoftor, men den skulle nog ha passat ett litet tag till, den passade alltså ungefär så länge som den skulle och kom till användning under den tid då den behövdes. På bilden nedan var han ungefär två veckor gammal.

Mössan och vantarna som jag sydde i ulltrikå användes också en del under den första tiden, mössan mer än vantarna. Jag tror tyvärr att jag nu har tappat bort den ena vanten. Mössan hann bli för liten innan vädret blev varmt, sista gången han använde den täckte den inte hans öron utan satt uppe på huvudet som en liten kalott.
De lila byxorna har mycket riktigt väldigt hög midja, och dessutom hade jag lite svårt att få till rätt midjemått när jag satte i resåren, men han har använt dem och inte verkat besväras av den lite konstiga passformen. Däremot verkar de inte ha fastnat på bild.
De spiralstickade sockarna, slutligen, har jag tagit på honom några gånger, men de sitter inte riktigt kvar på fötterna. Det kanske trots allt är bättre med sockar med häl.

Lilla diamant stickade jag ju i storleken tre månader men med lösare stickfasthet, men eftersom knodden är så stor trodde jag att den ändå skulle vara lagom vid tre månaders ålder. På bilden var han drygt två månader och koftan var lite väl stor, men nu vid nästan sex månaders ålder kan han fortfarande ha den (och ett tag till, skulle jag gissa), vilket är tur, eftersom den inte kom till användning så mycket under den varma sommaren.

Det var väl lärdomarna så här långt. Jag har ju stickat och sytt några fler saker till honom, så jag får göra en ny utvärdering så småningom. Kanske om sex månader till?

FO: små vantar

Det som egentligen borde stå på tur att visas upp är min färdiga randiga kofta, men den väntar dels på knappar och dels på ordentliga foton, jag tycker att den förtjänar foton som gör den rättvisa.

Istället har vi här mitt senaste lilla projekt, ett par restgarnsvantar till knodden.

Jag plockade fram lite lyxiga rester av tunna garner och improviserade något som jag hoppas är lagom stort i vinter. Av de två blå garnerna hade jag bara små nystan kvar och ville använda upp allt, så jag försökte ta hälften till första vanten och lämna hälften till andra, men de blev betydligt mer omaka än jag hade för avsikt. Inte för att det gör mig något.

Jag funderar på att sticka ett par till i alpacka, som borde bli ännu varmare. Hurra för babystickning, det går så snabbt och man får använda sina mysiga restgarner!

FO: grävlingsmössa

Jag är lite svag för grävlingar, och för ett tag sedan fick jag för mig att jag skulle vilja sticka en mössa till lillknodden med vita, svarta och grå ränder på tvären, som ett grävlingshuvud. Nu i helgen satte jag mig äntligen ner och funderade och experimenterade tills jag hade konstruerat den här.

Den är stickad med förkortade varv, och även om det finns några liknande mönster på Ravelry, till och med gratis, så följde jag inget av dem, utan räknade ut antal maskor och varv efter mina egna behov.

Garnerna är rester från andra projekt, det grå och vita är Sandnes Lanett som blev över från Glittertind-setet, och det svarta är Cheeky Merino Joy från min Hitofude-kofta som jag stickade förra sommaren.

Mössan är lite stor än, men det är som det ska vara, för det är ju fortfarande augusti och inte mössdags riktigt än. Eller?

Omorganisation

Jag har tidigare visat min syhörna, som nog aldrig mer har varit så prydlig som när det inlägget skrevs. Runt symaskinen ligger nu diverse askar med sybehör, garnstumpar, tygrester och papperslappar. Symaskinskartongen har stått tom bredvid bordet och tjänat som avställningsyta för ytterligare krafs, främst min pärm med mönster.
Nu har det dock skett en stor förbättring, inte på det estetiska planet men på det praktiska. Eftersom vi numera är tre i familjen försöker jag febrilt skapa plats för alla prylar som den tredje personen behöver, och en lösning som jag inte förstår att jag inte har tänkt på tidigare var att lägga mitt tygförråd i symaskinskartongen och därmed frigöra plats på annat håll.

Förrådet kommer att vara lite mindre överblickbart på det här viset, men det är smällar man får ta.

Ny sommarkjol

Sömnadsdelen av min Summer of basics-plan har gått rätt långsamt eftersom jag inte har tillbringat så mycket tid hemma med symaskinen i sommar, och när jag har varit hemma har jag sällan haft mycket tid åt gången att ägna åt den. Det här enkla projektet har jag sytt i många små portioner medan sonen har sovit eller tuggat på sina händer eller liknande.

Mönstret har jag själv en gång konstruerat utifrån en kjol jag hade som blev utsliten. Det var en jeanskjol, och den här modellen funkar därför bra i lite kraftigare tyger, som de gamla gardiner den här varianten är sydd av, som jag köpte på loppis för ett par somrar sedan. Jag tror att det här är femte gången jag syr efter det här mönstret, och jag vet att jag trivs i modellen. En av de tidigare kjolarna (den brunorangerosa) har jag använt väldigt mycket i sommar (så mycket att den nyligen behövde lagas).
Det här kan vara det billigaste plagg jag har sytt, och allt utom tråden och snedslån kommer från loppisar och second hand-butiker. Tyget kostade fem kronor, knappen likaså, och dragkedjan var troligen det dyraste - jag minns inte var jag köpte den och för hur mycket, men jag gissar på en tia. Ungefär tjugo kronor för en sommarkjol med fickor, det är väl inte dumt?

WIP: randig lyxkofta

Jag har tidigare berättat om garnerna jag köpte till mig själv i något slags julklapp, en härva vardera från Limmo design, Moods of colors och Manduzana. Min plan för dem var ju en randig kofta som ett av mina Summer of basics-projekt.

Jag bestämde mig för att använda mönstret Grace, som har rätt stickfasthet och som jag vet passar mig bra eftersom jag har stickat det en gång förut, men jag ville inte ha något spetsmönster, så jag följde mönstret för min storlek men stickade slätstickning istället. Det visade sig vara en miss, eftersom masktätheten förstås är en helt annan i spets än i slätstickning, så när jag insåg det (i höjd med att jag delade av för ärmarna) fick jag repa upp allt, sätta mig en stund med mönstret och en miniräknare och börja om.

Nu är jag i alla fall på rätt väg och gillar verkligen hur den här koftan artar sig!

FO: Glittertind med tillhörande mössa

Koftan Glittertind är äntligen färdig, och då menar jag inte bara stickningen, som blev klar för ett tag sedan, utan jag har också sytt i knappar och band för att dölja de uppklippta kanterna. Denna handsömnad var så trist att jag inte tillät mig själv att betrakta koftan som klar innan det var gjort, annars hade jag skjutit upp det i evigheter.

Jag fick en hel del garn över och använde en del av det till en matchande mössa. Det är ett gratismönster av Purl Soho som jag har stickat åtskilliga gånger förut, dock aldrig i den rekommenderade garntjockleken, alltid i tunnare garn men större storlekar. Den här gången stickade jag vuxenstorleken, eftersom jag räknade ut, med ledning av stickfastheten i koftan,  att den då borde passa min knodd i höst ungefär.

Jag är nöjd med både koftan och mössan, och nu återstår bara att se om de passar barnet ungefär samtidigt, som det är tänkt. Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig det där med barnstorlekar.

Fler små saker

Jag har börjat sy och sticka lite kläder som jag hoppas kommer att passa barnet till hösten när det blir lite kallare. De lila byxorna jag sydde innan han föddes visade sig funka ganska bra, så nu har jag sytt ett par i ulltrikå efter samma mönster men i storlek 74.

Dessutom har jag stickat ett par sockar i resterna från dem jag stickade till mig själv nyligen. Enligt mönstret ska de passa en ettåring ungefär, så jag antar att de kommer att kunna användas under stora delar av nästa vinter. Den här ungen ska minsann inte frysa!

Kanske faktiskt en sommarplan

Jag har inte särskilt hög ambitionsnivå för min stickning och sömnad just nu och vill inte ålägga mig själv alltför mycket, men kanske ska jag ändå försöka genomföra Summer of basics i år igen - sy eller sticka tre plagg som behövs i min garderob. Jag blev så nöjd med de tre plaggen från förra året, mest har jag använt min Plantain.

Vad vill jag då göra i år? Jag har tänkt mig en stickning och två syprojekt. Jag har ju tidigare i år köpt några lyxgarner för att sticka en randig kofta, och nu ska jag börja på den. Det blir kanske inte ett klassiskt basplagg, men den kommer nog att passa in i min garderob utan problem. 

Sedan är det frågan om vad jag ska sy. Nu när det har varit så varmt har jag önskat att jag hade fler sommarkjolar med fickor, så det får bli det ena projektet. Till det kommer jag att använda mitt egenritade mönster som jag har kopierat från en gammal kjol jag har slitit ut, och något tyg ur gömmorna.
Vad gäller det andra vet jag inte vilken ambitionsnivå jag ska ha. Det som verkligen saknas i min garderob är skjortklänningar, men det jag är inte säker på om jag har något lämpligt tyg hemma. Jag skulle också gärna vilja sy en skjorta, kanske utan krage. Jag har det här mönstret och förmodligen tyg till det. Jag vet bara inte om det är ett för komplicerat projekt, som vanligt under sommaren kommer jag nog att vara borta från min symaskin en hel del. Samtidigt är det kanske bättre att ha en ambitiös plan för ett plagg som jag behöver än att fega ur och sy något enkelt som jag egentligen inte har behov av just nu?

WIP: lilla Glittertind

Jag håller på med en kofta till barnet, och det är mysig och rolig stickning: flerfärgsstickning i mjukt garn. Garnet är Sandnes lanett, som jag har använt till en barnkofta tidigare, och mönstret har, liksom garnet, norsk anknytning. Det heter Glittertind och är ett gratismönster av Dödergök. Jag stickar den näst minsta storleken, som ska passa barn i sex- till niomånadersåldern, men det kan mycket väl hända att min lilla unge kan ha koftan tidigare än så.

Koftan stickas runt för att sedan klippas upp, och det är första gången jag kommer att försöka mig på det. Det känns lite läskigt att klippa i så här mjukt och slätt garn, det är säkert lättare i något strävt som filtar ihop sig, men det ska säkert gå bra.

FO: sockar mitt i värmen

På en av årets varmaste dagar hittills stickade jag färdigt de här sockarna. Efter att det här fotot togs åkte de av illa kvickt.

På de fem åren som har gått sedan jag började sticka har jag inte slitit ut några egenstickade sockar, fast jag använder dem mycket både höst, vinter och vår (och ibland på sommaren med). Däremot har vissa par börjat se lite luggslitna ut och andra har krympt lite för att de har råkat åka med i torktumlaren. Det är alltså inte helt ovälkommet med ett nytt par.

Det blev ganska mycket garn över, tillräckligt för två par babysockar, så det kanske blir nästa projekt!

WIP: hundtandsmönstrat

Här är mitt andra lilla pågående projekt: ett par enkla hundtandsmönstrade muddar i restgarner, men inte vilka rester som helst.

Det här är garn jag köpte i Amsterdam för ganska precis tre år sedan, lokalproducerat garn som jag sedan använde till en av mina favoritkoftor. Den är randig i tre naturfärger, och den ena tog slut helt och hållet, men av de två andra fick jag lite över. Jag har tänkt göra något i flerfärgsstickning med dem, och nu blev det alltså muddar.

Jag lade upp 48 maskor, stickade fyra varv resår och gick sedan över till hundtandsmönstret. Garnet räcker mycket längre än jag hade trott, så jag kommer att ha en del kvar när de här är klara. Resterna får nog bo i min påse med Rauma finull för att ingå i framtida flerfärgsstickning.

WIP: enkla sockar

Jag har två stickprojekt på gång just nu, och båda är små och portabla med enkla mönster som man kan lägga ifrån sig och plocka upp igen när som helst utan att tappa bort sig. Det här är det ena: ett par sockar till mig själv.

Mönstret heter Vestigial och är gratis och mycket enkelt. Garnet är Regia Tweed Color som jag köpte när Yll och tyll hade rea nyligen. Tidigare har jag bara stickat sockar i Drops-garner - Drops fabel och Drops delight - men nu tänkte jag prova något nytt. Jag gillar att sticka med det hittills, och jag hoppas att det visar sig vara bekvämt och slitstarkt också.

Allt eftersom min lille knodd kan roa sig själv mer och mer får jag mer sticktid, så de här sockarna borde kunna bli färdiga inom rimlig tid.

FO: Snow day shawl

Långt om länge är jag färdig med min mysiga vintersjal, fast vädret är vårlikt och inte inbjuder till ullsjalar (men vem vet, jag kan minnas flera år när det har snöat i maj).

Jag är väldigt nöjd med hur färgerna samspelar, och den här sjalen kommer att vara väldigt mysig nästa vinter.

Jag fick lite av det spräckliga garnet över och funderar nu på restgarnsprojekt. Kanske något till barnet?

FO: Doris

Nu var det ett tag sedan jag skrev något, och jag har inte stickat eller sytt så mycket heller, för vårt lilla nytillskott har anlänt och tagit mycket tid i anspråk. Även om jag sitter stilla mycket när den lille ska matas eller har somnat på mig har det inte känts som en bra idé att hålla på med vassa stickor och slingrande garnändar i närheten av barnet.

Till slut har jag dock ändå lyckats bli färdig med vantarna Doris. Vädret har blivit alldeles för varmt för vantar, så jag får fundera till nästa vinter på om jag ska behålla dem själv eller ge dem till någon annan.

WIP: vantarna Doris

Förutom sjalen håller jag också på att sticka ett par vantar ur boken Vantar för alla årstider, som jag fick i present när den kom ut men inte har stickat något ur förrän nu. Det här är vantarna Doris, som är mina favoriter, och som synes har jag just blivit färdig med den första vanten.

Färgåtergivningen i bilden är inte helt korrekt, den gröna färgen är mörkare i verkligheten, mer olivgrön än limegrön.

Jag behöver verkligen inga fler vantar, och även om jag behövde det skulle det här kanske inte riktigt vara mina färger, så det här är ett projekt som jag startade för att jag kände för att sticka det snarare än för att jag vill ha de färdiga vantarna. Det är alltså troligt att de här hamnar på presentlagret när de är färdiga. Sådana projekt måste man väl också få ha ibland?

WIP: vintersjal

När jag nyligen skrev om mina julklappar till mig själv började jag tänka på förra årets garnklubb och vad jag skulle vilja göra av det garnet. I januari fick jag en härva spräckligt garn och i februari fem mindre nystan i en gradient som matchade det spräckliga, och jag har letat efter ett sjalmönster som skulle kunna göra en sådan kombination rättvisa. Efter några ravelrysökningar efter flerfärgade sjalar fastnade jag bland annat för det här mönstret. Kanske påverkades jag lite av att det visades i en liknande färgskala som gjorde det lätt för mig att föreställa mig hur min egen sjal skulle kunna se ut, men jag tilltalades också av de hundtandsmönster-liknande partierna.

Det är behaglig stickning, avkopplande men omväxlande, i mjukt garn och i färger jag gillar, och det är ett projekt som passar mig alldeles utmärkt just nu.

FO: liten kofta

Jag har stickat en till liten babykofta, men nu tror jag att jag ska lugna ner mig lite på den fronten och kanske skämma bort mig själv lite istället.
Mönstret och garnet kommer från Yll och Tyll, som har väldigt många söta mönster på babykoftor. Den här heter Lilla diamant, och jag stickade den minsta storleken, men med lite lösare stickfasthet, så den blev nog lite större än mönstret avsåg. Nåja, barn växer ju, så någon gång passar den nog.

Koftan är stickad i Sandnes Lanett, som jag inte har provat tidigare men säkert kommer att återkomma till för babyplagg, i alla fall om det visar sig klara tvätt bra.

Min enda invändning mot den här koftan var att monteringen var lite pysslig. Jag hade gärna stickat kroppen i ett stycke istället för i delar, men då hade man behövt veta från början hur långt ner på kroppen man skulle börja sy fast ärmarna, och anpassa allt efter det. Det var svårt nog ändå att få alla sömmar jämna och fina.

Nu ska jag som sagt lugna ner mig lite med babysakerna ett tag, för det finns en gräns för hur många stickade plagg man kan behöva innan man ens är född, men jag återkommer!

Årets julklappar (till mig själv)

Julen 2016 var en av mina julklappar ett medlemskap i Dandelion Yarns garnklubb, som innebar ett trevligt och mjukt paket per månad under januari, februari och mars. Till den här julen bestämde jag mig för att ge mig själv något liknande i present, men inte någon existerande garnklubb, utan garn från olika färgare som jag har velat prova. Jag har länge spanat in Limmo Design, Moods of Colors och Manduzana, och efter lite funderande kom jag fram till att jag skulle köpa en härva garn från vardera och kombinera dem till en randig kofta. Hittills har jag köpt två härvor, och jag tror att det här kan bli riktigt bra.

Först köpte jag den vänstra härvan från Limmo Design, ett handfärgat sockgarn i färgen Björk. Några veckor senare slog det mig att färgen Golden Olive Moods från Moods of Colors - här på den ekologiska garnbasen Pure Essence of Falklands - förmodligen skulle plocka upp de gröna färgerna i Björk på ett fint sätt, och när härvan kom med posten visade det sig att de matchade väldigt väl. Nu är planen att beställa något grått från Manduzana för att knyta ihop det hela, och sedan kan jag sätta igång med min kofta.

Mer smått

Med en uppsjö av små tygbitar och garnnystan i gömmorna har jag mycket riktigt totat ihop ytterligare några babysaker.

Sockarna kommer från en bok jag fick i julklapp, men liknande mönster finns nog att hitta både här och där. Principen är att eftersom spädisar växer så fort är det ingen idé att sticka sockar med hälar åt dem, så då stickar man tubsockar istället. De här små korvarna borde kunna passa ganska länge.
Byxorna har jag sytt av rester från min lila t-shirt. Jag har förstått att guldgruvan för att sy till barn är mönstertidningen Ottobre, så för ett par veckor sedan köpte jag årets första nummer med en massa mönster för barn i olika storlekar. Några av mönstren finns från storlek 56 och uppåt, vilket tydligen inte är fallet i varje nummer, men jag tyckte det var kul, eftersom så små plagg kommer att passa knodden ganska snart.
Byxor kändes som en enkel sak att börja med, eftersom de består av få delar och inte behöver några knappar eller dragkedjor. De här gick fort att svänga ihop, och när jag har jämfört dem med köpebyxor i storlek 56 verkar storleken stämma, förutom att de här har betydligt högre midja. Hur de sedan faktiskt passar får framtiden utvisa.
Efter att mest ha sytt från pdf-mönster som man själv skriver ut och klipper ut mönsterdelarna till är jag lite bortskämd och drog mig lite för att rita av mönstret från ett mönsterark med en massa överlappande streck hit och dit, men med så här små plagg är det ändå hanterbart. Faktiskt har jag redan påbörjat nästa projekt ur samma tidning.

Smått och gott, framför allt smått

Jag har roat mig med att sticka och sy lite babykläder på sistone, och det kan mycket väl vara mer på gång. Det är roligt att man kan använda restgarner och överblivna tygbitar och snabbt förvandla dem till något trevligt.
För det första har jag stickat en liten kofta av rester av Cheeky Merino Joy och Dandelion Rosy Sport, som är samma garnbas men färgat av olika färgare. Garnet är väldigt mjukt och ska gå att tvätta i maskin om man gör det försiktigt (även om jag aldrig har provat), vilket jag tänker mig är bra när det gäller barnkläder.

För det andra har jag sytt vantar i ullribb enligt det här mönstret, det finns många liknande beskrivningar på nätet, men den här var den första jag hittade som erbjöd färdiga mått, de andra skrev bara att man skulle utgå från måtten på barnets hand, och barnet är ju inte här än.

För det tredje har jag sytt en mössa, även för sådana finns det gott om beskrivningar att hitta, men jag följde den här. Tyget är samma ullribb. Vantarna och mössan är lite sydda på en höft och därför kanske inte helt symmetriska och så, men att sy i trikå till någon som snabbt kommer att växa ur sakerna känns inte som att det måste vara en särskilt exakt vetenskap.
Jag har insett flera fördelar med att sticka och sy till spädisar: det går fort, man kan använda upp rester, och barn byter storlek hela tiden, så det gör inget om man inte får till den passform eller masktäthet man hade tänkt (bara sakerna inte blir för små för att någonsin passa). Skoj skoj!

Ett till linne

Som sagt blev det ett Cordelia-linne till, jag börjar växa ur en del andra plagg som jag hittills har kunnat använda och tyckte att det vore roligt med en ny sak till att ha på mig innan jag lämnar det här med att sy mammakläder.

Det här är faktiskt det första icke-ekologiska trikåtyget jag har köpt på länge. Det finns så många fina ekologiska bomullstyger att jag brukar hålla mig till dem, vare sig jag handlar på nätet eller i butik, men det här fastnade jag för, så jag gjorde ett undantag.
Precis som när jag sydde det prickiga linnet hade jag lite svårt att hitta rätt sträckning på vikresåren, det är ingen exakt vetenskap direkt. Jag är ändå mycket nöjd med slutresultatet, och det är ju huvudsaken.

FO: Anundsjömössa

Det blev en färdig mössa till sist. Den ser lite ut som ett muffin eller något, men jag tror jag gillar den.

Den flerfärgsstickade kanten sitter åt och ger extra värme över öronen, medan resten av mössan är ganska tunn och får plats under cykelhjälmen. En ganska bra kombination alltså. Jag tror att vi kommer att bli kompisar, den här mössan och jag.

Mer behovssömnad

Efter succén med det prickiga linnet nyligen (så bekvämt!) bestämde jag mig för att använda samma teknik för att göra en t-shirt. Det krävdes lite trixande jämfört med mönstret jag utgick ifrån, men tog inte lång tid.
Jag har tidigare sytt två långärmade t-shirts efter mönstret Tonic 2, som går att få gratis i pdf-variant. Mönstret är avsett för "petites", vilket jag inte är, men som jag tidigare har beskrivit tyckte jag att ansträngningen att förlänga mönstret med 5 cm var väl värd att få mönstret gratis, hellre än att köpa något annat t-shirtmönster. Jag är dessutom mycket nöjd med passformen på de två färdiga tröjorna.
Den kortärmade varianten, Tonic tee, hade jag däremot inte sytt förut, men nu tyckte jag att det skulle vara en bra idé. De två långärmade passar fortfarande över min mage, men det börjar bli nätt och jämnt, så nu ville jag lägga till lite rynk och därmed plats.
Till att börja med behövde jag göra samma ändring på det här mönstret som på det långärmade - trodde jag. Dock visade det sig att den kortärmade varianten är lite kortare i livet, så istället för 5 cm förlängde jag den med 7 cm.

Sedan var det dags för nästa steg i ändringarna. Jag hade sedan tidigare läst i det här blogginlägget om hur man kan anpassa mönster för sin mage, och genom att kombinera den instruktionen med att mäta mönsterdelarna till Cordelia kom jag fram till att framstycket skulle förlängas med ytterligare 10 cm och breddas med 3 cm på vardera sidan längst ner, avsmalnande uppåt. (Jag höll på att skriva "upp till midjan", men vilken midja?) Bandet till halsringningen gjorde jag kortare och bredare än vad mönstret anger, efter att ha haft problem med det på de långärmade tröjorna.

Jag gillar slutresultatet, tröjan skulle nog sitta ännu lite bättre om jag hade lagt till en mudd i midjan av det slag som Cordelia har, men jag tänker mig att jag kanske vill sprätta upp sidsömmarna och göra om den här till en icke-gravid-tröja så småningom, och då skulle det bli lite krångligt.
Tyget, förresten, är bomullsribb från Andersson & Hjalmarsson, som jag har använt tidigare och tycker mycket om, eftersom det är lätt att sy med och mjukt att ha på sig. Jag har mer på lager i en randig variant, men det sparar jag nog till senare, för jag tror inte att det är lönt att sy så mycket mer mammakläder. En Cordelia till bara, kanske...

WIP: en mössa med vissa frågetecken

Något av det svåraste att sticka, enligt mig, är mössor. Jag saknar helt förmågan att avgöra medan en mössa fortfarande sitter på stickorna om den kommer att passa och hur den kommer att se ut.
Jag har flera exempel på misslyckade mössor, en räddade jag i höstas från ett liv som kockmössa, en annan, som jag stickade uppifrån och ner, blev alldeles för vid så att den blev ett vindfång och höll på att blåsa bort med jämna mellanrum, så jag fick repa upp stora delar och sticka om den med färre ökningar.
Nu har jag en sån där svår mössa på stickorna igen. Den här vintern har jag använt mina Anundsjövantar ganska mycket, och en vacker dag fick jag för mig att jag skulle sticka en mössa som passade till dem, med mönstrad mudd och enfärgad - jag vill säga skult, heter det så? Jag mätte mina vantar och räknade lite på vad som skulle bli lagom antal maskor (168), och så lade jag upp. Jag stickade mudden med samma mönster som vantarnas mudd, men när jag gick över till enfärgat började problemen. Flerfärgsstickning är ju ofta lite tätare än vanlig stickning, så plötsligt började mössan pösa ut, fast jag inte hade ökat antalet maskor. Nu är den stora frågan: kommer det här att bli en lite skönt avslappnad, hängig mössa, eller kommer det att bli en konstig bagarmössa?

Som sagt, jag kan inte över huvud taget föreställa mig vad det här kommer att leda till. Jag har kommit tillräckligt långt för att kunna prova mössan, men kan inte tyda det jag ser. Jag har ingen aning om ifall jag borde repa upp det enfärgade stycket och sticka om det med färre maskor, jag vet inte när det är dags att börja minska, jag vet ingenting. Fortsättning följer. Tur i alla fall att mössor inte är så stora, så det är inte hela världen om det slutar med att jag stickar den två gånger, eller i alla fall en och en halv.

Prickigt linne

Som planerat har jag fortsatt sy mammakläder, närmare bestämt linnet Cordelia. Tyget hade jag kvar från en Lady skater-klänning jag sydde för ett tag sedan. Det var lite pilligt att lära mig applicera vikresår och få den lagom spänd, men i övrigt var det ett enkelt projekt.

Linnet är väldigt bekvämt och ordentligt långt så att det täcker magen och varje skymt av de praktiska men inte särskilt snygga maggördlarna på de byxor och kjolar jag för tillfället är hänvisad till. Nu när det är ganska kallt ute är det också skönt att mudden längst ner stänger ute all vinterkyla som annars kan smyga sig in.

Nu slits jag mellan att sy fler sådana här linnen och att sy t-shirts med samma typ av rynkning för att göra plats för magen. Oavsett vad det blir härnäst är jag ganska sugen på lite nya kläder, garderoben börjar kännas lite enformig.

Klänning med plats för magen

I oktober sydde jag en topp efter mönstret Washi, och utlovade då en klänningsvariant med knytband i ryggen "om inte alltför länge". Det dröjde visst lite längre än jag hade tänkt, men strax före jul blev den färdig, så här är den.

Här är även min mage i egen hög person, och den ser rätt rund ut i den här klänningen. Det är nog det ganska styva bomullstyget som ger sådan volym.

Tyget har jag köpt på Myrorna, men det verkar ursprungligen vara från Indonesien. Vissa av blommorna i mönstret är större och tjusigare än andra, så jag flyttade runt mönsterdelarna innan jag klippte i tyget för att använda så fina delar som möjligt (och ändå få plats med allt).
Ärmarna hör inte till mönstret, de är tagna från Tova. Den idén lånade jag från en annan blogg. Längden på ärmarna bestämdes av vad som fick plats på tyget på ett bra sätt.
Jag tror att jag började med det här projektet strax efter att den gröna toppen hade blivit färdig, men flera gånger fastnade jag på något moment och klänningen blev liggande. Jag började bli lite orolig att jag inte längre skulle kunna komma i den när den äntligen blev klar, men jag oroade mig förgäves, den kommer att passa ett tag till.

Jag är mycket nöjd med beslutet att förse den med knytband, jag tycker att det ser snyggare ut än resår, och jag besväras inte av rosetten i ryggen.

Nu ska jag dock koncentrera mig på lite enklare projekt, som de linnen och t-shirts jag funderade på nyligen.