Mer behovssömnad

Efter succén med det prickiga linnet nyligen (så bekvämt!) bestämde jag mig för att använda samma teknik för att göra en t-shirt. Det krävdes lite trixande jämfört med mönstret jag utgick ifrån, men tog inte lång tid.
Jag har tidigare sytt två långärmade t-shirts efter mönstret Tonic 2, som går att få gratis i pdf-variant. Mönstret är avsett för "petites", vilket jag inte är, men som jag tidigare har beskrivit tyckte jag att ansträngningen att förlänga mönstret med 5 cm var väl värd att få mönstret gratis, hellre än att köpa något annat t-shirtmönster. Jag är dessutom mycket nöjd med passformen på de två färdiga tröjorna.
Den kortärmade varianten, Tonic tee, hade jag däremot inte sytt förut, men nu tyckte jag att det skulle vara en bra idé. De två långärmade passar fortfarande över min mage, men det börjar bli nätt och jämnt, så nu ville jag lägga till lite rynk och därmed plats.
Till att börja med behövde jag göra samma ändring på det här mönstret som på det långärmade - trodde jag. Dock visade det sig att den kortärmade varianten är lite kortare i livet, så istället för 5 cm förlängde jag den med 7 cm.

Sedan var det dags för nästa steg i ändringarna. Jag hade sedan tidigare läst i det här blogginlägget om hur man kan anpassa mönster för sin mage, och genom att kombinera den instruktionen med att mäta mönsterdelarna till Cordelia kom jag fram till att framstycket skulle förlängas med ytterligare 10 cm och breddas med 3 cm på vardera sidan längst ner, avsmalnande uppåt. (Jag höll på att skriva "upp till midjan", men vilken midja?) Bandet till halsringningen gjorde jag kortare och bredare än vad mönstret anger, efter att ha haft problem med det på de långärmade tröjorna.

Jag gillar slutresultatet, tröjan skulle nog sitta ännu lite bättre om jag hade lagt till en mudd i midjan av det slag som Cordelia har, men jag tänker mig att jag kanske vill sprätta upp sidsömmarna och göra om den här till en icke-gravid-tröja så småningom, och då skulle det bli lite krångligt.
Tyget, förresten, är bomullsribb från Andersson & Hjalmarsson, som jag har använt tidigare och tycker mycket om, eftersom det är lätt att sy med och mjukt att ha på sig. Jag har mer på lager i en randig variant, men det sparar jag nog till senare, för jag tror inte att det är lönt att sy så mycket mer mammakläder. En Cordelia till bara, kanske...

WIP: en mössa med vissa frågetecken

Något av det svåraste att sticka, enligt mig, är mössor. Jag saknar helt förmågan att avgöra medan en mössa fortfarande sitter på stickorna om den kommer att passa och hur den kommer att se ut.
Jag har flera exempel på misslyckade mössor, en räddade jag i höstas från ett liv som kockmössa, en annan, som jag stickade uppifrån och ner, blev alldeles för vid så att den blev ett vindfång och höll på att blåsa bort med jämna mellanrum, så jag fick repa upp stora delar och sticka om den med färre ökningar.
Nu har jag en sån där svår mössa på stickorna igen. Den här vintern har jag använt mina Anundsjövantar ganska mycket, och en vacker dag fick jag för mig att jag skulle sticka en mössa som passade till dem, med mönstrad mudd och enfärgad - jag vill säga skult, heter det så? Jag mätte mina vantar och räknade lite på vad som skulle bli lagom antal maskor (168), och så lade jag upp. Jag stickade mudden med samma mönster som vantarnas mudd, men när jag gick över till enfärgat började problemen. Flerfärgsstickning är ju ofta lite tätare än vanlig stickning, så plötsligt började mössan pösa ut, fast jag inte hade ökat antalet maskor. Nu är den stora frågan: kommer det här att bli en lite skönt avslappnad, hängig mössa, eller kommer det att bli en konstig bagarmössa?

Som sagt, jag kan inte över huvud taget föreställa mig vad det här kommer att leda till. Jag har kommit tillräckligt långt för att kunna prova mössan, men kan inte tyda det jag ser. Jag har ingen aning om ifall jag borde repa upp det enfärgade stycket och sticka om det med färre maskor, jag vet inte när det är dags att börja minska, jag vet ingenting. Fortsättning följer. Tur i alla fall att mössor inte är så stora, så det är inte hela världen om det slutar med att jag stickar den två gånger, eller i alla fall en och en halv.

Prickigt linne

Som planerat har jag fortsatt sy mammakläder, närmare bestämt linnet Cordelia. Tyget hade jag kvar från en Lady skater-klänning jag sydde för ett tag sedan. Det var lite pilligt att lära mig applicera vikresår och få den lagom spänd, men i övrigt var det ett enkelt projekt.

Linnet är väldigt bekvämt och ordentligt långt så att det täcker magen och varje skymt av de praktiska men inte särskilt snygga maggördlarna på de byxor och kjolar jag för tillfället är hänvisad till. Nu när det är ganska kallt ute är det också skönt att mudden längst ner stänger ute all vinterkyla som annars kan smyga sig in.

Nu slits jag mellan att sy fler sådana här linnen och att sy t-shirts med samma typ av rynkning för att göra plats för magen. Oavsett vad det blir härnäst är jag ganska sugen på lite nya kläder, garderoben börjar kännas lite enformig.

Klänning med plats för magen

I oktober sydde jag en topp efter mönstret Washi, och utlovade då en klänningsvariant med knytband i ryggen "om inte alltför länge". Det dröjde visst lite längre än jag hade tänkt, men strax före jul blev den färdig, så här är den.

Här är även min mage i egen hög person, och den ser rätt rund ut i den här klänningen. Det är nog det ganska styva bomullstyget som ger sådan volym.

Tyget har jag köpt på Myrorna, men det verkar ursprungligen vara från Indonesien. Vissa av blommorna i mönstret är större och tjusigare än andra, så jag flyttade runt mönsterdelarna innan jag klippte i tyget för att använda så fina delar som möjligt (och ändå få plats med allt).
Ärmarna hör inte till mönstret, de är tagna från Tova. Den idén lånade jag från en annan blogg. Längden på ärmarna bestämdes av vad som fick plats på tyget på ett bra sätt.
Jag tror att jag började med det här projektet strax efter att den gröna toppen hade blivit färdig, men flera gånger fastnade jag på något moment och klänningen blev liggande. Jag började bli lite orolig att jag inte längre skulle kunna komma i den när den äntligen blev klar, men jag oroade mig förgäves, den kommer att passa ett tag till.

Jag är mycket nöjd med beslutet att förse den med knytband, jag tycker att det ser snyggare ut än resår, och jag besväras inte av rosetten i ryggen.

Nu ska jag dock koncentrera mig på lite enklare projekt, som de linnen och t-shirts jag funderade på nyligen.

Det senaste året

Liksom tidigare år har jag sett över mina sydda och stickade projekt, min garnkonsumtion och mina garninköp. Resultatet är lägre på alla fronter än de senaste åren.

Ravelry talar om för mig att jag under 2016 har stickat färdigt 16 saker, varav 8 till mig själv. De senaste åren har jag snarare hamnat på ungefär 12-15 saker till mig själv. Jag har inte heller sytt så mycket, bara fem plagg, mot tio året innan. Dock har jag även köpt ganska lite kläder, så proportionerna mellan de tre kategorierna är ungefär som vanligt.
För första gången sedan jag började sticka har jag under året använt mer garn än jag har köpt, förrådet minskade med ungefär 400 gram garn. Det var inte direkt ett medvetet val, tvärtom har jag till exempel köpt en del souvenirgarner och reagarner, men på något vis har jag kanske uppnått en balans och en insikt om att jag faktiskt inte måste köpa alla fina garner jag ser.
De plagg jag har gjort som har använts mest är nog årets två varma sjalar, den röd-grå-randiga och den grönsvarta. Även min svarta Plantain har jag använt mycket, särskilt på sistone.
Mest stolt är jag nog över vantarna jag komponerade ihop (även om jag konstigt nog inte har använt dem sedan det blev kallt, det måste jag ändra på!) och min huvtröja i ullfrotté.
Planerna för framtiden är framför allt att fortsätta göra väl genomtänkta projekt som kommer till användning. Både flerfärgsstickning och diverse varma tröjor står på önskelistan.