FO: Audrey i tweed

Långt om länge har min röda tweedkofta blivit klar, den som jag började på i april. Det har varit ett lite frustrerande projekt, men jag är väldigt nöjd med resultatet.

Den är inte fullt så hallonröd i verkligheten, utan mera roströd, precis den färg jag har saknat. Den sitter bra och garnet har fluffat upp sig och mjuknat efter sköljning.
Varför var då processen så frustrerande? Det hade framför allt att göra med det där att stickningen drar ihop sig lite efter sköljning. Jag hade ju stickat en provlapp, tvättat den och räknat ut exakt hur mycket den krympte. Därefter räknade jag noga på hur lång jag måste sticka koftkroppen för att den skulle krympa till rätt mått, och det kändes som en evighet. Jag tvättade kroppen innan jag plockade upp för ärmarna, för att se hur den blev, och gissa vad? Koftan krympte inte alls lika mycket som provlappen hade gjort. Jag antar att dess tyngd gjorde att den inte drog ihop sig lika lätt. Nu är inte jag den som klagar över en lite längre kofta, men det var jobbigt att den betedde sig så oförutsägbart.

I övrigt gick det väl bra men långsamt, och jag kommer att använda koftan mycket. Jag kommer dock att fortsätta min jakt på det perfekta tweedgarnet - ett som inte kräver så mycket räknande och tillit till slumpen - för det är verkligen jättefint med tweed.